En vecka går för fort
Låt mig börja med att tacka för all uppvaktning i form av kommentarer, telefonsamtal och sms som strömmat in i samband med Liams födelse. Det blir lite dåligt med tid och ork för att hinna svara på alla så det får bli ett masstack på det här sättet.
Idag fyller Liam en vecka, han har lagt på sig 80 gram på bredden och en centimeter på längden under tiden. Inte underligt när han äter som en hel karl iofs. Ändå var han pyttepyttepytte om man jämför med den femveckorsbäbis som vi träffade idag på bvc, snacka om heffaklump i jämförselse...
Vi har även haft besök i princip varenda dag sen vi kom hem, och då har det bara varit "närmast anhöriga" såsom Liams mormor, mormorsmor, styvmorfar, 2 av kusinerna, morfar och styvmormor, moster maja och så min storebror med fru. Resten är antingen förkylda eller bortresta, lite trist men han finns ju kvar för dem att titta på även nästa vecka =)
Hoppas vi får lite besök av kompisar snart också, känns som en evighet sen, men jag förstår ju att folk inte vill komma när de känner sig förkylda och när jag inte varit speciellt pigg heller. Nu börjar jag bli lite mer som en människa hursomhelst..
Igår trodde jag dock att även jag dragit på mig influensa, började frysa som sjutton på kvällen och tempen visade på feber. Fick rådet att ta 2 alvedon och gå och lägga mig, vilket jag gjorde. Däremot fanns det en liten figur som vägrade göra detsamma, Liam skrek som en stucken gris mellan 22-02. Antar att han kände att jag inte var riktigt med, blir så jäkla klen såfort jag får minsta lilla feber och det hjälpte ju inte direkt att amningen strulade, och tillslut kom jag underfund med att det nog handlade om en mindre men ack så jävlig mjölkstockning. Såfort allt kom igång igen så lugnade han också ner sig.
Det slutade med att vi sov på soffan han & jag. Idag har han varit hur snäll som helst igen, om än lite trött pga nattens små utbrott.
Nu väntar jag på att han ska vakna där han ligger och sussar på kudden brevid mig, så han kan äta sista målet för dagen (innan nattmålen tar vid) och förhoppningsvis somna om igen så småningom så vi alla kan gå och lägga oss!
sleep tight!
Ååå fyyy...mjölkstockning är nog bland det värsta som finns! Huvva... tur att det gick att häva rätt fort ändå. Det bästa sättet är ju att amma amma amma så fort man känner minsta lilla tecken.
Ha en bra dag och hälsa lillskrutten:)
Jag längtar till denna ihärdiga förkyllning går över. Då kommer jag och syttar och tar igen de här veckorna med råge. hoppas allt är bra med er.
Kram Malin
