elinoise

Har fått en liten hook-up på det där med besök här på bloggen. Idag har jag haft ett tiotal UNIKA besökare utan att ens ha gjort en endaste liten uppdatering. Så då är det väl dags att göra det helt enkelt!

Idag har jag fått det andra fruktade tandläkarbesöket avklarat. Jag är för de som inte redan vet sjukligt rädd för tandläkare.
Så jag har fått en specialsnubbe som heter Bengt. Han är van att ta hand om "såna som mig".
Sist jag var hos Bengt var då jag fått den där härliga infektionen i käken. Mamma tvingade dit mig, jag själv hade hellre blivit så sjuk att jag blivit medvetslös. Då får de göra vad de vill med mig. Men hursomhelst.
Då låg jag och grinade under hela besöket. Inte för att det gjorde så ont egentligen, tanden hade ju som dött och då känner man inte så mycket. Utan för att jag helt enkelt var så jäkla rädd.

Idag tyckte Bengt att vi kände varandra. Jag låg stel som en pinne i tandläkarstolen och glömde som vanligt bort att andas, så Tandsköterskans främsta uppgift var att se till att jag gjorde det.
Bengt försökte skämta med mig tror jag också, men när jag går in i rummet förvrids mitt sinne. Jag hör inget, jag ser inget, all fokus ligger på att överleva besöket, eller att, gud förbjude, inte svimma eller kräkas när jag ligger där med salivsugen i käften.
Dagens besök gick oväntat bra, det enda som kändes var bedövningen som jag krävde att få, trots att Bengt bedyrade att jag inte har någon nerv kvar i tanden ifråga och därför inte kommer känna något.
Fick bara två svimningskänningar, och det berodde mest på min bortglömda andning än ingreppet i sig.
Bengt tyckte jag varit "cool", undrar vad han menade med det, hur brukar jag bete mig annars ? Skrika, Slåss och kasta saker omkring mig ? Själv vet jag inte, jag får alltid en blackout under mina besök där.
Bara ett besök kvar nu och det är inte förrän i slutet av april.
Efter det ska han få dagens ros, Bengan!