kylskåpets dåliga sida.
Jag behöver en familj. En familj på minst fyra pers. En stor stark karl som äter mycket och så två barn på det. Minst.
Anledningen ? Mitt kylskåp.
Det började egntligen redan på jobbet nu på kvällskvisten.
C lyckades lokalisera stanken i p-rummet till den där stackars glömda biten smörgåstårta som legat i kylen god knows for how long.
Vi slängde den, och jag åkte hem.
Tittade in i min egen kyl, känner samma "unika" doft som på jobbet och inser att den kommer från någon av alla de burkar eller flaskor som står uppradade i kylskåpsdörren.
Inleder en dialog med K på msn om samma ämne.
Man köper en chilisås för att laga mat en gång, sen står 99 % av chilisåsen kvar i kylen i fyra år.
Samma sak med allt annat som förpackas i burk eller på flaska.
Jag behöver någon som äter upp min chili-sås. För jag gör det ju uppebarligen inte själv.
Vi kommer in på ämnet Rhode Island-sås. Jag minns när jag köpte min, och K hade nyligen återfunnit sin, som han inköpte vid samma tillfälle. Det var inte igår kan jag erkänna. Och bådas dressingflaskor står nu kvar i kylen. Använda i princip en gång, därefter orörda. Nu törs jag ju definitivt inte äta av den, och inte heller slänga den. För var slänger man sånt ? Ska jag hälla ut innehållet i vasken ? Gode tid ALDRIG I LIVET. Det vore en ren hälsofara och snarare en uppgift för anticimex, eller CIA.
En gång hade K haft nån form med något i ståendes i sin kyl sålänge att han inte visste vad han skulle göra av det. Det slutade med att han tog hela formen och gick ut i skogen och lämnade den där. Åt sitt öde, eller kanske snarare åt alla djur i skogens öde. Jag hörde ryktas om att södra Sveriges rävbestånd minskade med häften det året.
Imorgon tar jag på mig barriärvårdskläder och tar mig an mitt kylskåp. Sen får mutter-grannen säga vad han vill om att det ligger halvfulla förpackningar slängda i brännbart.
So sue me!
godnatt
Anledningen ? Mitt kylskåp.
Det började egntligen redan på jobbet nu på kvällskvisten.
C lyckades lokalisera stanken i p-rummet till den där stackars glömda biten smörgåstårta som legat i kylen god knows for how long.
Vi slängde den, och jag åkte hem.
Tittade in i min egen kyl, känner samma "unika" doft som på jobbet och inser att den kommer från någon av alla de burkar eller flaskor som står uppradade i kylskåpsdörren.
Inleder en dialog med K på msn om samma ämne.
Man köper en chilisås för att laga mat en gång, sen står 99 % av chilisåsen kvar i kylen i fyra år.
Samma sak med allt annat som förpackas i burk eller på flaska.
Jag behöver någon som äter upp min chili-sås. För jag gör det ju uppebarligen inte själv.
Vi kommer in på ämnet Rhode Island-sås. Jag minns när jag köpte min, och K hade nyligen återfunnit sin, som han inköpte vid samma tillfälle. Det var inte igår kan jag erkänna. Och bådas dressingflaskor står nu kvar i kylen. Använda i princip en gång, därefter orörda. Nu törs jag ju definitivt inte äta av den, och inte heller slänga den. För var slänger man sånt ? Ska jag hälla ut innehållet i vasken ? Gode tid ALDRIG I LIVET. Det vore en ren hälsofara och snarare en uppgift för anticimex, eller CIA.
En gång hade K haft nån form med något i ståendes i sin kyl sålänge att han inte visste vad han skulle göra av det. Det slutade med att han tog hela formen och gick ut i skogen och lämnade den där. Åt sitt öde, eller kanske snarare åt alla djur i skogens öde. Jag hörde ryktas om att södra Sveriges rävbestånd minskade med häften det året.
Imorgon tar jag på mig barriärvårdskläder och tar mig an mitt kylskåp. Sen får mutter-grannen säga vad han vill om att det ligger halvfulla förpackningar slängda i brännbart.
So sue me!
godnatt
Kommentarer
Trackback
