änglahund

Började läsa "the secret" idag på förmiddagen innan jobbet. För er som inte läst den kan jag starkt rekommendera den. Innan jag började läsa var i princip allt som gårdagen, dvs skitlivet.
Efter att ha sträckläst iallafall halva boken tills ögonen fick skavsår tog jag tag i saker och ting.
Jag ringde csn ( utan att lägga på direkt), fick räkningen uppdelad på tre tillfällen. Det kommer bli tre fattiga månader men behöver iallafall inte ta något lån för att betala den nu.
Jag mailade enhetschefen för att få lönen rättad ( istället för att sitta en till dag och sura över att det har blivit fel och inte säga något om det - massa tider jag jobbade extra i januari som inte var inlagda i systemet = ingen lön för dem) och fick svar på EM. där hon beklagade att det blivit fel, att det var ordnat nu och att lönen för dessa turer kommer på nästa lön.
Jag tog en promenad till stan för att växla in småpengar, när jag väl kom in så upptäcker jag att jag glömt visa-kortet hemma. och utan det gick det inte att växla in några. Så det var bara att promenera tillbaks till Frösön igen. Men solen sken, jag köpte kaffe i badhusparken och spanade på allt folk som befann sig ute på isen så helt ovärd var inte den promenaden.
Och nu sitter jag på jobbet, efter att ha hållit Marie sällskap ett par timmar så var det dags att jobba själv.
Inatt drömde jag att Zeb spökade för mig. Min bror kom och sa åt mig : "din döda hund har spökat för oss hela kvällen". Och mycket riktigt, om man lyssnade på övervåningen kunde man höra  det såkallade "newfoundlandsracet". DVS racet Zeb körde efter varje gång man duschat honom. Sladdande klor mot parketten fram och tillbaka i 180. Jag ropade på honom och då blev det tyst, jag ropade en gång till och då kom han nerför trappan. Mina fina bruna spök-björn! När jag vaknade grät jag. Min största kärlek. Och min största sorg. Genom tiderna.
image19
au revoir.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0