my darkest secret



Jag är hemligt förälskad i denna man.
Men eftersom jag nu skrivit det i en offentlig blogg så är det kanske inte så jävla hemligt längre.

För många år sedan mötte jag en man på en spårvagn i den då gällande staden Göteborg.
Jag tyckte han såg ut som Usher vid första anblicken, så vi bytte nummer.
Vid andra anblicken såg jag att han inte var ett dugg lik. Han ringde. Jag svarade inte. Han smsàde. Jag ignorerade. Han tog reda på var jag bodde. Jag gömde mig.
Naturligtvis möttes vi återigen på någon av de förbannade spårvagnarna. Han frågade varför jag inte svarat, jag skällde ut honom efter noter och ställde till med en scen, drog nåt om att jag klev upp fem och jobbade tio timmar om dagen varje dag vecka ut och vecka in. Han bad viskande om ursäkt och klev av vid nästa hållplats.
Nästa gång jag såg honom, återigen på spårvagnen, bar han på en trasig barnvagn, var klädd i trasor, stank Hash och sjöng högt någon visa om "the sun & the moon".
Det lät inte ett dugg likt Usher.

over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0