karatefyllan

slog inte helt oväntat till igår.
Jag vaknar upp påklädd, tackolov i min egen säng, med datorn igång, mobilen i handen med ett halvskrivet sms, en tallrik mat (vidbrända vårrullar) och en snarkande hund.
Jag vaknar upp med den där känslan man har efter en karatefylla. Man vet att något gick snett, men man minns inte vad.
Jag vaknar upp med mascara över hela ansiktet, som bevis på att jag tydligen grinat.
Jag vaknar upp och granskar mobilen, ser avvisade samtal, ser missade samtal, ser mottagna samtal, ser sms.

"Karatefylla" skickar jag iväg till Annelie
"skämtar du, fan vad arg du var!"  får jag tillbaka.

och så börjar min lilla resa, sakta men säkert, att fylla i luckorna från gårdagen.
Nu tycks allt vara på plats. Jag har bett om ursäkt till de där det kan behövas.
Dags att sätta igång igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0