orka.

Idag är det 11 år sen min morfar dog.
Han dog en tisdag, jag var 14 och gick inte till skolan den dagen.
Det var rätt väntat att han skulle dö, han hade för längesedan glömt bort vem jag var, liksom resten av mina syskon. Mormor var den sista han glömde vem hon var.
 Morfar fick diagnosen Leukemi och gick bort två veckor senare på Östersunds sjukhus. Det var skönt att det gick så snabbt ändå. Han var uppe och virrade runt på avdelningen i början av sjukhusvistelsen men i slutet sov han bara. Förutom ögonblicket han dog, då vaknade han precis innan, tittade på mormor och mamma, kramade mormors hand och drog ett sista andetag.


PGA dagen hälsade jag på mormor idag, Hon blev så glad att hon köpte en bukett rosor åt mig, därefter berättade hon ca 8 gånger hur jag skulle sköta dessa rosor.
Är man 85 så är man.


Idag upptäckte jag att det är skottår i år. DVS jag måste stå ut med ytterligare en jävla dag i februari. Februari är som månadernas Tisdag. Jag hatar tisdagar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0