elinoise

Jag tror stenhårt på "spöken" och har alltid haft någon form av bitterljuv fascination för/av dem.
Jag är uppväxt i ett "spökhus". En gammal gård ute på landet med dörrar som öppnades av sig själva, fotsteg i trappen på kvällar och nätter, lampor som tändes och släcktes orimliga tider, fönster som slets upp mitt i natta och självklart en farsa som hade en naturlig förklaring till allt, exakt allt. "Det är nog bara muren ska du se"
Ojoj om ni visste hur mycket bisarrt som hänt i det huset och som skyllts på denna stackars grundmur.

Min numera bortgångna vän Maria bodde också i ett "spökhus", mitt i natten väcktes man av rytmiska knackningar (!), i bastun tändes lampan av sig själv och jag minns med en viss rysning längs ryggraden då jag och Maria trotsade våra alldeles för uppskärrade sinnen och skulle titta in i den nersläckta bastun, då marias hund Jessie ställer sig framför oss, stirrar in mot bastun, reser ragg och börjar stormskälla. Mentalt sket jag på mig den gången.

Ikväll har jag umgåtts med Marie, inte helt oväntat kom vi in på ovanstående ämne.
Jag och Marie jobbar på samma ställe, ett ställe som fått mig att inse att det finns mer mellan himmel och jord än vad vi kan se eller förstå.
En del är självupplevt, en del hörsägen, en del får man ta med en nypa salt.
Det senast upplevda är att jag står på plan 3 och handdiskar, plötsligt kommer någon upp bakom mig och skriker till, ni vet som nåt slags skrämselskämt. Jag skrek ( naturligtvis) rätt ut, blir irriterad eftersom jag trodde det var Marie som jävlades med mig
"vafaaan marieeee".
MEN. bakom mig fanns ingen. På hela planet fanns - ingen.
Det ni.

Okok folk kan säkert komma med 300 logiska förklaringar till allt som händer på Lövis, Jag söker också en logisk förklaring till det jag ser eller hör, och mycket går att förklara med hjälp av lite vilja, lite elfel, lite mänskliga faktorn.
Men är det inte några uns roligare att få skylla sina resta nackhår på ett spöke istället för en trasig diskmaskin ?