absinth är djävulens påfund.

"vadå har du druckit det på riktigt. När folk säger att de druckit absinth brukar det mest vara ett skämt" säger Helen.
Och ja. Jag önskar att det var ett skämt. Men det var det inte.
Igår hade vi AW på jobbet. Jag och M jobbade själva till 21 och skulle därefter "komma ikapp".
Det gjorde vi också. På en kvart hade vi delat på M`s halva flaska absinth.
Vi skrattar och skämtar om att vi förmodligen inte ens kommer hinna in till de andra innan vi däckat.
Det gjorde vi ju visserligen. Jag ser M halsa ur en flaska mintuu sen är han *gone*. Själv hinner jag med allt man gör på fyllan. Jag hinner deklarera att jag älskar folk åt höger och vänster, jag hinner pussas, jag hinner dansa mot en påle, jag hinner gå runt med toalettpapper hängandes utanför byxorna som en svans.
Sen slår det till ordentligt. Klockan är 22:30. Jag ber Jocke ta väl hand om min baginbox, som förmodligen även den var urdrucken, därefter raglar jag hemåt. Jag vet inte hur länge jag höll på, jag vet däremot att jag halkade omkull MINST fyra gånger. Varje gång satte jag mig på höger skinka.
Jag kommer hem. Går och lägger mig. Kliver upp igen. Hämtar en hink. Lägger migpå toagolvet. Vaknar igen av  att jag har spytt något rött. Kommer fram till att absinthen orsakat ett blödande magsår på mig ( för det lär ju inte ha varit rödvin iallafall... )
Somnar om. Vaknar. somnar om ( nu i sängen ). Vaknar och tror att jag är döende.
Jo. för imorse var jag verkligen döende.

Så all heder till mig och Martin. sunrise & sunset på 30 minuter!

Kommentarer
Postat av: Camelen

haha! skadeglädje är den enda sanna glädjen!

2008-02-24 @ 12:26:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0