elinoise

Min gamla internetdosa till swedbank fösvann puts väck, besökte banken idag för att lösa ut en ny.
Diaog:
e- jag
b - banktanten ( som iofs ändå var förmodat 5 år yngre än mig )

b - *SUCK* vad hade du för nummer då ? 185...jaså jaha,ja jag hjälper väl dig med då !
e:- eh.. jo jag skulle behöva en ny internetdosa
b:- vart är den gamla då ?
e:- den är försvunnen
b:- men har du letat ordentligt då ?
e:- eh .. ja? jag hittar den ingenstans
b:- för en ny kostar nämligen 250 kronor
e:- ja JAG VET det men jag har inget val
b: *SUCK* jag hämtar ny då!
e: jaha okej
(medan jag fyller i papperena)
b:- är du SÄKER på att du letat överallt
e: -ja?
b: - du vet inte alls var den kan vara?
e: NEJ DÅ SKULLE JAG VÄL INTE STÅ HÄR *irriterat*
b: ja. jag BJUDER VÄL på den här dosan då! men var RÄDD OM DEN!!
e: - eh.. tack ?!

alltså HUR ska man hantera en sån situation? hon var dryg och snäsig hela tiden men hon bjöd ändå på dosan.
Ska man vara glad över det eller irriterad över bemötandet ?
*ambivalent*