elinoise

På min semester. Och det känns ju lite både och...
Har funderat mycket på mitt arbete senaste tiden, och kommit fram till att jag egentligen har mycket att tacka mitt nuvarande jobb för.
Innan jag jobbade där var jag otroligt ensam, jobbade som PA, där vi endast jobbade en åt gången, man träffade knappt några arbetskamrater, och de man träffade var inte speciellt trevliga att ha och göra med.
Min chef var rätt otrevlig hon med, och de sista två veckorna hade jag ständig huvudvärk efter att ha gått med sammanbitna käkar och uppdragna axlar i nån slags skyddsposition.
Jag fick veta att jag skulle sluta där tre månader tidigare än beräknat, fick halvt panik och skickade iväg en massa ansökningar överallt.
Lövis var det första som svarade, och där är jag kvar än.
Nu har jag underbara kollegor, några av dem har kvalat in som bästa vänner rent av. Jag trivs med mitt jobb och migsjälv på ett helt annat sätt.
Jag har lärt mig otroligt mycket på dessa 2,5 år jag jobbat där, både om migsjälv och om andra. Mycket pga det vi har tvingats gå igenom.
Jag trivs med mitt jobb inom Carema, jag har ingen anledning att skämmas, och folk som rynkar på näsan när de hör vart jag jobbar tycker jag kan komma och besöka min arbetsplats.
Jag lovar att ni skulle få era fördomar bortspolade.