En elegi för alla sorger den där hösten handla om

Har så otroligt många deppiga utkast sparade här, skriver ett par varje dag men väljer att inte publicera dem.
Jag behåller allt för migsjälv så länge, rädd att det smittar av sig annars.
Vissa saker är lite för utlämnande för att blogga om, helt enkelt.

Första dagen på jobbet idag, kändes bra, jag ger den känslan exakt två dagar till. Sen är jag nog redo för semester igen!
Efter jobbet rattade jag ut till Buffalo och tittade på när Annelie red dressyr,( egentligen skulle jag ha varit med själv också, vilket jag hade sett sjukt mycket framemot, men tydligen begriper vissa personer inte ren svenska, och hade lämnat bort platsen åt en annan.) Hursomhelst så bet jag mig lite i läppen där jag satt och lyssnade på hur instruktören skrek och härja, hade nog fått en hjärtinfarkt av att rida dressyr på peaken inför henne, inte för att hon är dålig på något sätt, men vi är inte direkt något toppteam... än.
Passade på att ta med min ytterst hästrädda hund också, tänkte så smått försöka vänja henne vid dessa stora krabater på något sätt.
Idag såg hon verkligen ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna där hon satt gömd bakom mattes ben, och det är verkligen sjukt svårt att motstå henne när hon ser så förbannat rädd ut.
MEN jag lyckades! Hon fick gott sitta kvar på marken, och inte i mitt knä vilket hon tiggde om hele tin.

Efter dressyren sadlade jag min egen pålle och drog ut i skogen.
Kändes som att sitta på en helt annan häst, har bara ridit ut i sällskap förr. Nu lyssnade han verkligen på MIG, svarade bra för både skänklar och förhållningar.
Drog ett litet galopprace när vi kom upp på en raksträcka, tror han tyckte det var skönt att sträcka ut lite, om inte så gjorde jag det iallafall.

Under omständigheterna mycket nöjd med dagen.
God natt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0