elinoise

Hujeda mig så förbaskat trött jag är nu, men tänkte ändå berätta lite om dagen och hur den gick till.

Vi hade tid för ultraljud kl 9:00 på specialistmödravården, barnmorskan kunde där snabbt konstatera att bäbisen låg med huvudet på höger sida, rumpan på vänster sida, och längst ner där han borde haft huvudet fanns det ett knä och en fot (!?) så att säga ett rent tvärläge!
Begav oss till förlossningen där vi fick ett eget rum, de kopplade ctg, en som mätte barnets hjärtfrekvens och en som mätte mina sammandragningar..

Så fick jag ligga i cirka en halvtimme, sen kom en barnmorska och satte nål i armvecket. Dräefter fiuck vi vänta.... och vänta...och vänta.. tills en gynekolog och en underläkare kom in och sa att vi nog skulle få vänta minst en timme till. Så vi gick ut i dagrummet på BB istället och satt där bland nyförlösta mödrar och fädrer, syskon och bajsblöjor.
Efter en timme gick vi tillbaka, samma läkare kom efter ett tag och berättade att det nog skulle ta en timme till innan vi kunde få någon hjälp.
Vid det här laget var jag rejält hungrig. Ingen mat eller dryck sedan 00:00 natten innan!
Efter en timme kom en undersköterska och gav mig en bedårande rock och visade in oss i ett annat rum.



Kort därefter kom läkarna och barnmorskan.  De kollade ytterligare en gång med ultraljud hur han låg, jag fick Bricanyl injicerat, de väntade någon minut och sedan satte de igång att flytta på honom.
Själva flyttandet gick väl rätt snabbt, och glad var jag för det, för det var rätt obehagligt. Gjorde kanske inte så ont som jag förväntat mig men däremot var det svårt att andas, och det var bara.. ja.. obehagligt helt enkelt!
Bricanylen gav dessutom både mig och bebben en ordentlig hjärtklappning, och direkt när vändningen var över bad jag Martin om en spypåse och spydde sedan med honom på första parkett =)
Därefter var deet dags för ytterligare ctg-kurva för att säkerställa så lillen mådde bra, och visst gjorde han väl det. Såsnart bricanylen lagt sig och han lugnat ner sig lite efter den ofrivilliga flytten så låg kurvan fint igen!
Läkaren kollade till oss efter en timme och gjorde ytterligare ett ultraljud för att se så han stannat kvar, och det hade han.
Så nu hoppas vi bara på det bästa att han håller sig där tills det är dags!
Men jag vågar inte ta något för givet!