elinoise

Finna mycket att säga om kvällen, men mest värd var ändå promenaden hem.
DÅ - jag lyckats få A ut från toaletten där hon spenderat de senaste tre timmarna.
Vi GICK från odensala till Frösön. Det tog oss ca 1,5 timme. Med undantag för allt "taktikvilande" på parkbänkar runt om Östersund.
ANnelie var full och mådde dåligt. Jag var full och lyrisk. Över allt.  Över solnedgången, luften, värmen, asfalten vi gick på.
Så lyrisk att jag hela vägen skrålade Håkan Hellströms "Nu kan du få mig så lätt"

Nu är vi hemma hos mig, jag hör A`s telefon som gång på gång går igång inne i mitt vardagsrum. Hon hör den inte. Eller så vill hon inte höra,, sak samma.
Min ringer inte.

Jag fick presenter idag med av Ola, "det står ju på vad det är" sa han innan han gick. Det gjorde det också. Det var bland annat två badbomber. Jag har inget badkar. Men det gör inget. Jag tycker så mycket om denna människa.
När han hade gått öppnade jag dem helt och hållet. Bara för att, liksom!
Visar sig att en bär formen av ett hjärta, och den andra har hjärt-mönster.
Lite tror jag nog han tycker om mig med, även om ingen av oss törs säga det.


Nu ska jag mysa med Ninja, som ligger här brevid mig i  sängen och snarkar.

På återseende


(Marie vi ses vid elva )