Dags att vända blad
hädanefter finner ni mig här ----> http://lilleliamsmamma.blogspot.com/
bjuder på denna....
Min självdistans är tillräcklig för att jag ska kunna lägga ut den här bilden.
Varsågoda!
"I see dead people"
Jag undrar vad han ser på den här bilden egentligen,
något som ingen annan ser...
Liam 1 månad!!!!!
Det firar jag med lite bilder på underverket:
Vaggan...
Vinkande storkille i Jeans,
fast jag måste erkänna att det ser lite roligt ut med så vida byxben på så smala ben..
Vilar med pappsen
Talar förstånd med kusin Sara
idol och kaffe-besök
Han fick sig en tjusig mjukisdress med tigger på baksidan och öron på luvan av Annelie och En jättefin/skön filt av hennes mor.
Kommer bli perfekt till hösten och vintern!
En månad och redan så bortskämd =)
förändringens vindar blåser
Det är svårt att skriva numera, allt känns som en gröt i huvudet och jag har alldeles för lite tid framför datorn för att få ihop något vettigt.
Vi har fått ett lägenhetserbjudande, och det lutar väl åt att vi kommer tacka ja. Dock har vi plats fem av tio, så vi får se hur det blir med det...
Hursomhelst, det är en trea på 89 kvm, betydligt större än den låda vi bor i nu.
Ligger på markplan i ett hus byggt 89, så det är någorlunda nytt, iallafall nyare än det här 40-talshuset.
Stort kök, fönster åt båda hållen, stort vardagsrum, och badrum med BADKAR(!) och eget förråd..
Har förmodligen både inglasad balkong och uteplats som vi förstår planlösningen, och det vore ju förträffligt.
Enda nackdelen är att den ligger i Torvalla, och jag hade helst bott kvar på Frösön.
MEN- chansen att få en liknande lägenhet här är inte vidare stor, dels skulle hyreskostnaden bli ett par tusenlappar högre, och dels skulle vi få stå i kö i ett par tio år till för att ens bli erbjudna.
Dessutom känner jag ju faktiskt lite folk som bor i Torvalla, och det är ju bara positivt!
Så, som sagt, det lutar åt att vi kommer tacka ja, och sen får det bära eller brista.
Vi har fått numret till han som bor där nu, så vi kan åka dit och kolla in den.
Vore ju så jäääkla skönt om Liam kunde få ett eget rum, inte för att HAN behöver det nu, men tro mig, hans saker behöver det mer än honom... och så småningom kan det nog vara skönt att man iallafall har möjligheten att han sover själv..
Nu gäller det för mig att inte börja hoppas för mycket, har en tendens att flytta in mentalt innan jag ens har fått lägenheten.
Så vi får se, vi får se.
Nu ska jag dricka en andra kpp och göra migsjälv iordning så vi kan gå ut när Liam har vaknat och ätit och förhoppningsvis inte är på något huligan-humör.
so long
bortskämda
Nu har vi haft två "jobbiga" nätter, (tre sen han kom...)
Med "jobbigt" menar jag att han inte somnat ordentligt före 02, skrikit sig indianröd och bara velat äta.
Detta är ju ingenting, egentligen! Bara för oss som är vana en bäbis man nästan måste peta på ibland för att kolla så det rör sig. Så jag inser, vi är ordentligt bortskämda med denna lilla goding.
Ska nog testa miniformdroppar ändå, det skadar ju inte att försöka iallafall.
Napp vill han ju som bekant INTE ha, har visserligen fått honom att ta den några gånger, men det funkar bara när han är lugn och jäääkligt trött, inte när magen krånglar. Då blir han nästan ännu mer förbannad och ger en väldigt kylig blick innan han lägger av med ännu ett illvrål som närmast kan jämföras med ett bomblarm;
"hooouuuuuuuuuuuuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh" = *vafan tror du jag ligger och gapar såhär för en PLASTBIT?!!!!*
Aja.. hursomhelst, idag fick jag lite "egentid" då Martin tog Liam en stund på FM. Så jag passade på att ta en snabbsväng på stan eftersom alla mina kläder är antingen för små eller för stora. Jag åkte med tanken att hitta ett par jeans, och det gjorde jag. Så även två munkjackor, tre linnen, en termosmugg och en flaskhållare att montera fast på barnvagnen. Hey big spender liksom...
Men det var nog allt, nästa gång får jag nog lämna visakortet hemma....
En hel del promenerande har det också blivit, jag orkar gå längre och längre men det går inte så fort. Just nu har jag hittat en runda som passar mig rätt bra, går till lövsta via bergsgatan och sen tar jag fritzhemsgatan tillbaka. Uppåt uppåt på vägen dit och sen enbart nerför på vägen tillbaka, så håller man sig liiite motiverad.
Imorgon är det dags att väga sig igen, och jag hoppas jag har nått mitt delmål, det var ju bara ett halvkilo dit för en vecka sen så det ska nog gå vägen, annars vet jag inte vad jag gör.. Inte för att jag sliter så hårt att bli av med kilona direkt. Visserligen promenerar jag ju en del men jag fikar nog därefter också.... Och inte blir det lättare när man har en sambo som gillar att baka. Frysen full med kanelbullar och äppelkaka, jag är ju inte mer än människa liksom =)
Nu blir det kvällsfika framför pirates of the carribean och kaaanske en dusch om jag hinner innan gofisen vaknar,
Godkväll
söndag
Jag tog med mig Liam upp på jobbet igår, skulle dit och skriva i mig på listan för avslutningsfesten den 18è och så visste jag ju att både Mari och Christ jobbade så passade på att hälsa på dem också!
Väl där visade det sig att jobbade gjorde även Malle, Lotta och Martin, och dem gillar jag allihop, så det var riktigt skoj. Har ju inte träffat någon, förutom C, sen jag gick på havandeskapsledigt i Juni.
Allt var sig likt, även sjukskrivningarna =) Tyckte lite synd om dem som kämpade för att få in någon att jobba, samtidigt som jag kände mig rätt lättad över att det inte skulle bli jag.
Hoppas det ordnade upp sig tillslut, vet ju verkligen vilket harv det kan vara när det fattas folk!
Hann även träffa min favvo-gubbe eftersom jag kom strax efter deras lunch och han satt kvar i matsalen och höll C sällskap.
Jag tror han blev lite glad över att se mig också, han skrek då iallafall "VÄLKOMMEN!!!" när jag klev in genom dörren. Lite kul, man vet ju aldrig om de ens kommer ihåg vem man är när det gäller mitt yrke...
Vi blev där i 1,5 timme, Liam skötte sig examplariskt, lite smågnäll efter ett tag, förstår ju att även han blev upprörd över att det inte fanns någon vikarie att få tag på, men inget som inte kunde hjälpas med lite mat, och sen var allt fridens igen!
Därefter åkte vi till Liams mormor och blev bjudna på mat, eller ja, jag blev bjuden på mat, och Liam genom mig. Han tackade genom att äta en extra portion!
Nu har han somnat på Martins bröstkorg, och jag vet inte om jag törs flytta på honom, hade tänkt ta en sväng med vagnen, men törs man väcka den björn som sover... hmmm
Farväl husfrid
Liam har ju de senaste dagarna verkligen inte gjort annat än ätit och sovit. Har knappt sagt ett enda pip, och vid något tillfälle beskrev jag det hela för någon som "oroväckande lugnt". Liam måste ha hört vad jag sa och kanske tagit det lite väl bokstavligt, för igår eftermiddag tänkte han lugna sin nerviga morsa genom att helt enkelt tala om att allt var helt okej, heeelt okej! Dvs han SKREK som besatt från 18 till 01.
HUJEDA MIG säger jag bara! Det enda som dög en aning var ju att äta, och efter att ha ammat i princip konstant i sju timmar kände jag mig en aning mör...
Jäkla magknip!
Menmen, nu vet jag att det inte är något fel på min son, han har fortfarande förmågan och orken att skrika. Bara det att han helt enkelt är en väldigt lättsam och snäll liten bäbis, såvida inte magen krånglar då dvs...
Lägger in en bild på en nybadad och nöjd Isbjörnsunge!
fisherprice-premiär!
Häromdagen blev det premiärgungning i babysittern från fisherprice!
Liam var riktigt nöjd - ett tag...
Den blir nog lite mer intressant när han lägger märke till, och kan fokusera på mobilen som hänger framtill också.
-10
Tycks ha landat på -1 kg i veckan, iallafall har det sett ut så senaste två veckorna. Vi får se, vi får se.
Allt som pekar neråt är ju bra, och så kanske jag får tänka att det faktiskt tog 9 månader att gå upp, då får det ta lika lång tid att gå ner också, var det någon som sa... Fast jag vill ju helst att det ska gå lite snabbare, och det verkar det ju göra också =)
Idag blev det emellertid ingen promenad, dels för att jag inväntade sällskap som inte kom, och dels för att Liam inte verkade vara på något promenadhumör på kvällen.
Menmen, får väl bli en längre sväng imorgon istället!
hmm
Så häromkvällen försökte vi åtgärda det hela genom att helt enkelt slå ihjäl dem, det gick inget vidare.
Problemet var faktiskt inte flugorna, utan Ninja.
I brist på flugsmälla tog M en tidning (kyrkobladet närmre bestämt...) och rullade ihop, därefter försvann Ninja.
Och inte kom hon tillbaka heller. Martin hittade henne längst in i sovrummet, hon hade buffat undan sängbordet för att själv få plats i hörnet.
När han kallade ut henne kröp hon mer eller mindre längs golvet, och försökte klättra upp i min famn trots att Liam låg och ammade, DET har hon aldrig gjort förr utan snarare varit lite väl försiktig när han är med.
Ja, så vad säger detta om tidigare ägare tro ?!!
Jag vill nog egentligen inte veta!
=(
